Känslan av ett femtiotal zombies som rusar mot dig för att sätta klor och tänder så väl som tungorna i dig är oslagbar. Du känner dig verkligen som en av fyra ensamma människor i en väldigt farlig värld, ditt enda hopp är att bli räddad. En räddning som ofta känns långt borta när du skjuter, slår och hugger dig igenom horder av zombies. Left 4 Dead 2 är spännande, nervkittlande, humoristiskt och sprängfyllt med action.
Mer krut i spelupplevelsen
Det känns som att man i denna uppföljare har lagt ner mycket krut på att skapa en bättre spelupplevelse, vilket man också lyckas med. De banor du tar dig igenom känns mer storslagna och speciella i jämförelse med Left 4 Dead. Det bästa exemplet är en level där du ska få en räddningshelikopters uppmärksamhet genom att sätta igång playbackfunktionen för en konsertarena. När musiken dundrar ut i högtalarna väller också zombies in på arenan och du måste hålla stånd tills räddningshelikoptern kommer. På en annan bana får du även smaka på ett riktigt ruskigt oväder. Att bli attackerad av zombie horden under dessa väderförhållanden tar spelet till en helt ny nivå.
Närstridsvapen, en räddare I nöden
Variationen av vapen i Left 4 Dead 2 är mycket bättre än i föregångaren. Det är en stor förbättring då man ofta kände sig väldigt låst med de få vapen som fanns i Left 4 Dead. Du kan nu variera dig vad gäller gevär, maskingevär, till och med pistoler. Nytt är att du nu också har en hel arsenal med närstridsvapen till ditt förfogande. Dessa är ofta din räddning när horden anfaller, speciellt de snabba och vassa vapnen som Katanas och Machetes, ett mycket bra supplement till långdistansvapen som sniper rifles.
Återuppliva spelglädjen
Det är inte bara närstridsvapen som är nytt i Left 4 Dead 2, det finns även nya sätt att hjälpa vännerna genom spelomgången med livet i behåll. Om någon hemsk varelse har lyckats slå klorna i din kompis kan du använda en defilbrator på honom/henne och återuppliva spelglädjen, eller varför inte rädda dagen med en morfinspruta?
Ska upplevas med kompisarna
Bästa sättet att spela Left 4 Dead är fortfarande med kompisar över nätet. Det kan även fungera med andra på måfå utvalda människor även om det oftast resulterar i dåligt samarbete och att ni alla dör. Singleplayer är fortfarande något av ett irriterande moment då du råkar springa ifrån de andra överlevarna eller så springer de ifrån dig när du vill utforska. Det brukar bara sluta på ett sätt, din karaktär fastnar i klorna på en zombie som har ihjäl dig. Värst är det när dina medhjälpare finns i närheten men inte hjälper dig då du hamnar i knipa. Detta sker dock oftare online än med A.I. spelare.
Stönande zombies? Nej tack!
Stämningen i spelet är, precis som i Left 4 Dead, på topp och de alltid lika oroande “pianoljuden” är grädden på moset. Både grafiken och ljudeffekterna bidrar till att du sitter spänd trots att du vet vad som kommer bakom nästa hörn. Ljuden bygger upp stämning, framhäver spelet på bästa sätt precis som i föregångaren och är genuint skrämmande istället för överdrivet skrattretande. Om du i vanliga fall börjar fnissa när du spelar zombiespel kommer du nu istället känna hur nackhåren reser sig vid ljuden av människoätande zombies som nalkas. Grafikmässigt har det inte hänt mycket sedan Left 4 Dead, men det behövs inte heller för att man ska vara nöjd. Omgivningarna är lika tomma på intelligent liv och zombiefyllda som man förväntar sig. Miljoner zombies som bara väntar på att få bekanta sig med dig.
När Left 4 Dead 2 utannonserades upprörde detta många av det första spelets fans då man ansåg att utvecklarna hade lovat downloadable content och patchar till spelet. Oavsett om man klassar detta som en expansion eller ett eget spel är det klart värt många timmars spelande och Left 4 Dead 2 kan mycket väl vara det bästa zombiespel som släppts på senare år. Spelet saknar inte brister men är definitivt det bästa inom zombieslaktargenren som någon av oss har spelat. I jämförelse med exempelvis Dead Rising är detta rena paradiset, ett actionfyllt och adrenalinpumpande paradis. Detta trots att Left 4 Dead 2 är linjärt och stundtals känns som en expansion.