Spelet utspelar sig i en snar framtid, global fred har lett till att nationernas arméer blivit fullständigt överflödiga och rustats ned. För att slå ned rebellgrupper hyr länder istället in privata militärförband och kontrakten går till de lägstbjudande. Det hela eskalerar till den grad att de tre största kompanierna strider mot varandra för att ta varandra ur drift.

Spelet saknar helt single-player läge, istället börjar man med att välja vilken av de tre kompanierna man vill strida för. S.V.E.R är ett förband med soldater ifrån det gamla östblocket och Asien där individens styrka står i fokus. Raven Industries består av välutbildade soldater ifrån västeuropa och mellanöstern, deras vapen är av enastående kvalité och de hävdar att överlägsen teknologi är det viktigaste i stridsföring. Valor är uppbyggt av veteraner ifrån främst USA och Storbritannien, deras utrustning är väl beprövad, men soldaternas stridserfarenhet väger upp för detta. Valet av kompani är oerhört viktigt eftersom man endast kan ha en karaktär per konto (Det går dock att byta kompani när man har samlat på sig tillräckligt mycket erfarenhet).

Efter att ha genomgått några träningsuppdrag som mest fungerar som en introduktion till kontrollerna är det bara att välja vilket typ av spel man vill delta i och vänta. Köerna är vid tidpunkten det här skrivs högst en minut beroende på spelläge och vilket kompani man tillhör. Det finns 4 olika spellägen. Supression är ett läge för 64-spelare som går ut på att ta kål på så många fiendesoldater som möjligt tills deras resurser  tar slut och segern är ett faktum. Sabotage är ett annat spelläge för 64 personer som går ut på att ta över strategiskt viktiga positioner, hålla dem och till sist sabotera motståndarens laboratorium. Acquisition stödjer 128 spelare och går ut på att ta kontroll över motståndarens fordon för att på så sätt stjäla deras teknologi. Det största spelläget, Domination stödjer hela 256 spelare, där det anfallande laget försöker ta över försvararnas bas.

Till en början kommer man bara åt de mindre spellägena och man måste samla på sig erfarenhetspoäng för att låsa upp de andra. Erfarenhetspoängen används även för att låsa upp uppgraderingar som förbättrar ens vapen eller egenskaper, vilket låter en modifiera sin spelstil. Man kan sedan konfigurera egna vapenuppsättningar som man kan växla mellan under den tid man efter att ha dött väntar på att få delta i striden igen. När man samlat på sig tillräckligt med erfarenhetspoäng går man upp i rang vilket låser upp nya funktioner. När man uppnått tillräckligt hög rang kan man till exempel ansöka om roll som befäl av olika nivåer. Som gruppbefäl har man ansvaret för en grupp på 8 man. Ett plutonsbefäl leder i sin tur fyra grupper och ger taktiska order som i hög grad kan påverka striderna. I Domination finns det även ett kompanibefäl som har det övergripande ansvaret för hela laget och styr sina pluton och gruppbefäl. Om man vill ha en befälsroll är ett headset nästan ett måste för att på ett bra sätt kunna leda sina soldater.

Systemet med uppgraderingar är inte direkt någonting nyskapande, utan liknar väldigt mycket det som använts i de senaste Call of Duty spelen. Vi i testgruppen tycker även att de systemen är aningen vassare och har en större inverkan på spelets gång. Det unika i MAGs system är att det finns ett övergripande ”poängsystem” som kan granskas mellan spelen. Det militärkompani som dominerar respektive spelläge tilldelas olika bonusar som påverkar alla aktiva spel.

Den stora mängden spelare till trots flyter spelet bra, men det märks att man har fått snåla lite på grafikdetaljerna. Jämför man med andra skjutspel på marknaden så är grafiken utdaterad, vilket är tråkigt, men förståeligt.

Sammantaget så är MAG ett underhållande spel som kräver en hel del tid för att verkligen kännas givande. Vill man ha ren och skär spelglädje finns det bättre alternativ.