Vinterolympiaden
Mario & Sonic at the Olympic Winter Games är ett grymt kul sällskapsspel för hela familjen. Har du inga kompisar att spela med bör du förmodligen låta bli detta spel då det är som allra roligast med några vänner.

Spelet är vad det heter, det blir mycket åkning och hoppande i sann vinteranda. Många av de sporter som förekommer i vinter-OS finns med här. Skulle det vara så att du inte gillar sport, så finns det även Mario- och Sonic-varianter på sporterna, så kallade "dream events".  

Det går att tackla spelet på flera sätt. Antingen går man på festivalläget, där man spelar alla sporter och ett urval dream events under sexton dagar, och på den sjuttonde dagen är det prisutdelning. Annars kan man välja att köra enstaka grenar som man känner. Sen finns även partyläget där andra regler gäller.

Snyggaste Wii-spelet?
Det ser bra ut, Sega har lyckats lägga ribban högt och det kan bli svårt att prestera ett mycket snyggare spel på Wii framöver. Trots att det är väldigt snyggt så har vi inte märkt att spelet saktat ner någonstans, utan det har hållit ett bra flyt i bilduppdateringarna.

Det finns gott om snygga detaljer; det snöar till och från, det blåser och det blir spår i snön där skidorna drar fram.

Tre olika kontroller
Som vanligt ökar kontrollen spelkänslan. Den här gången är det faktiskt sant. Det finns tre kontrollalternativ, Wiimote med Nunchuck, bara Wiimote eller Wii-balansbrädan med Wiimote.

Alla tre fungerar utmärkt bra, utom vid vissa specifika tillfällen. Till exempel är balansbrädan är inte så enkel att använda i Half-Pipe-grenen, men i skidåkning eller snowboard fungerar den som ett nyoljat urverk.

Skillnaden att köra med eller utan Nunchuck är att med Nunchuck så vrider man två objekt med två händer. Utan Nunchuck så vrider man bara på ett objekt med en hand, men kontrollen blir densamma.

I vissa grenar kan kontrollen dock kännas märklig, som till exempel vid konståkningen, då man sitter och viftar med kontrollen åt olika håll och kanter med relativt långa väntetider mellan varje konst.

Intetsägande ljud
Det finns inget märkvärdigt med varken musiken eller ljudeffekterna, på gott och på ont.  Efter en spelsession har vi redan glömt musiken, men inte för att den var hemsk, utan för att den inte var speciell. Den finns där, men det är inget man tänker på när man spelar.

Bäst med kompisar
Har du kompisar att spela med ska du vara lycklig, om inte så skaffa några att spela med, för detta spel bör spelas i grupp. Ensamspelare lär inte ha lika roligt med detta spel som de som spelar ihop. Man kan spela festivalläget ensam om man vill, men roligast blir det, som sagt, om du tar med en kompis. Eller ännu bättre: tre kompisar.

Vill du inte köra en hel festival kan du alltid utmana dina kompisar på enstaka grenar för att avgöra vem som är bäst på varje enskild gren. Eller varför inte hoppa in i partyläget och samla bollar genom att segra i olika grenar, och sedan kasta dessa bollar på ballonger för att skrapa ihop poäng.

Det finns dock två negativa saker med spelet. Inget onlinespel, däremot finns en poänglista att posta sina rekord på. Dessutom funkar inte brädan i multiplayer. Vill du åka på brädan får alltså dina kompisar gott titta på.

Dream Events
Vad vore ett Mario och Sonic sportspel utan platser från dessa bägges respektive spel? Det är som tur är ingen brist på dessa i detta spel. Tänk att åka skidor genom en bana med loopar och studsbrädor från Sonics hemvist, eller att åka skridskor genom en av Bowsers många borgar. Eller varför inte hoppa backhoppning genom rymden a la Mario Galaxy.

Slutligen
Sega har lyckats bra med Mario & Sonic at the Olympic Winter Games, det ser bra ut, det låter tillräckligt bra, känns bra och är något så fruktansvärt underbart roligt att spela, åtminstone tillsammans med ett par kompisar.

De små kontrollproblem som finns på några enstaka grenar är det långt ifrån tillräckligt för att sänka betyget nämnvärt.